Hade en ganska bra dag på jobbet faktiskt, fram till att klockan slog 12 ungefär. Då började pappa ringa igen med nära-döden-känslor. Som vanligt ville han att jag eller mina syskon skulle släppa allt och köra honom till akuten.
Vet inte hur många gånger han varit och undersökt sig, alltid med samma resultat, dvs man hittar inget och han vägrar ju tro att det är psykiskt.
Detta gjorde att jag stressade upp mig. Ganska mycket faktiskt, mer än jag borde. Och Carina var stressad, recept och remisser för nacken som aldrig dök upp, hon jagade dem hela dagen. Så här i efterhand så kan man gott inse att det vi gjorde på kvällen inte var det bästa sättet att lösa stressen på…
Jag borde gjort som planerat och sprungit ett långpass. Det hade nog gjort susen, men i stället blev det varsin frozen daiquiry och sen hinkade vi vin…
Vilket naturligtvis slutade med allt för sent i sängen och jävligt jobbigt att gå upp i dag.
Ska springa idag istället.
pepstraktelser 