Det blev som jag trodde. I fredags satt jag tre 0ch en halv timme och brände ner skit jag vill spara, och sedan körde jag stora formateringen. Jag vet inte, jag var väl lite för trött för att börja sitta och felsöka för att få igång ljud och annat. Dessutom, min gamla Ubuntu installation var den första ever, där jag experimenterat ganska duktigt. Så det kanske var lika bra.
Så jag började installera Mandriva istället. Mandriva med KDE. Men jag fattar inte varför?! Varje gång jag försökt leka med KDE har det gått åt pipan av någon anledning. Men jag tycker 
ju att det ser ganska snyggt ut ju. Men det är som sagt alltid nåt som inte vill. Ofta har jag märkt att det varit mycket segare än Gnome. Sen är det lite annat skit. Som att jag fick igång ljudet, men bara fram till nästa inloggning, då hade det försvunnit igen. Och innan allt detta så fick jag köra installationsprogrammet tre gånger! Första gången hängde den sig på slutet, andra gången hängde den sig på slutet, men tredje gången funkade det bättre. Gnome installerade på en gång.
Så till slut gick jag tillbaka till den gamla Gnome igen. Alltså, det är ju verkligen inte mycket som skiljer sig utseendemässigt mellan Gnome och Gnome. Ubuntu, Mandriva… Same shit different name typ. Men det var lite trevligt med det lite ljusare blå färgen än den tunga ”Afrika”-färgen hos Ubuntu. Sen får vi naturligtvis se hur det kommer att funka jämfört med Ubuntu, vad som skiljer sig.
Återstår att se om man kan göra på samma sätt som i Ubuntu för att få igång Relakks. Det är lite spännande…. 
Läs även andra bloggares åsikter om Linux, Ubuntu, Mandriva, formatera, datorer, installera
