Va tusan!? Det går att få gamla hundar att lära sig nya trix! För första gången på…., ja jag vet inte, fem år kanske?, så har jag haft mig en vit vecka. Inget speciellt med det egentligen. Det var ju inte så att jag låg i någon sorts frossa och bedjandes försökte få tag på en bira. Det var inget speciellt. Annat än att det gick bra mycket lättare att sticka ut och springa 17,5 kilometer igår än jag trodde att det skulle göra.
Över förväntan faktiskt. Konditionen var det inga trassel med. Hade kunnat springa en bit till om man bara tar med lungorna i beräkningen. Benen kändes istället som två stora telefonstolpar på slutet. Riktigt tungt att försöka lyfta dem på slutet. Inte blev det bättre av att jag hade tömt mitt förråd av kolhydrater också. En riktigt riktigt stor hunger slog till när det var ungefär fem kilometer kvar. Svårt att fokusera på annat än mat just då. Men fasen, i mål kom jag ju!
Däremot var mitt kära knä inte riktigt med i matchen verkar det som. Det gick visserligen fint medan jag sprang. Men det kändes lite ansträngt när jag satte mig och vilade. Idag…. idag var det helt OK när jag vaknade. Nu…. Vi kan väl säga att det stramar lite…. Bara hoppas att det är ansträngt och inte trasigt.
På tal om det, vi (vilket är brollan och jag) ligger i startgroparna för en ny blogg. Den kommer behandla vår resa mot att springa sträckan Stockholm – Göteborg nästa sommar. Ta upp hur träningen går, eventuella tävlingar osv. Har varken namn eller adress på den än så länge, men det kommer.
Mer om våra tankar om Stockholm-Göteborg hittar du här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om vit vecka, dricka, alkohol, festa, springa, träna, blogga
Var ute och lubbade i Vilstaskogen igår. Det är ju märkligt att det ska gå så mycket bättre när man springer UTAN att ha druckit tre glas vin innan. En mil blev det, 6.04 minuter per kilometer, vilket ger 60 minuter och 45 sekunder. Bästa resultatet efter knäoperationen. Nu är det bara distansen som ska bli 20 km längre, och det ganska snart. Lidingöloppet är ju SNART!
kära Djurgården hade som vanligt alldeles för svårt mot SSK, och torskade i vanlig ordning. Vilket betyder att det inte blir något slutspel för deras del i år igen! Fasen, jag trodde verkligen att de hade något bra på gång den här säsongen, med sket sig visst. Det är ju tur att fotbollen snart drar igång (!) så man får något annat att gräma sig över.
ed sig att det finns andra sätt att hålla igång på, men det vill sig inte riktigt.
I alla fall känns det bra. Man liksom känner att man har gjort något ordentligt.
Det är ju tur att Pia känner sitt ansvar i alla fall. Då har man ju en liten chans att få reda på vad som händer i familjen!