Jag har vidtagit mått, gjort förberedelser och tagit steg till att bli den nästa Stålmannen (eller Superman om vill, men vi är ju faktiskt i Sverige nu)! Jag säger bara: Gojibär!
Bered er!
Läs även andra bloggares åsikter om gojibär, Stålmannen, Superman
Va tusan!? Det går att få gamla hundar att lära sig nya trix! För första gången på…., ja jag vet inte, fem år kanske?, så har jag haft mig en vit vecka. Inget speciellt med det egentligen. Det var ju inte så att jag låg i någon sorts frossa och bedjandes försökte få tag på en bira. Det var inget speciellt. Annat än att det gick bra mycket lättare att sticka ut och springa 17,5 kilometer igår än jag trodde att det skulle göra.
Över förväntan faktiskt. Konditionen var det inga trassel med. Hade kunnat springa en bit till om man bara tar med lungorna i beräkningen. Benen kändes istället som två stora telefonstolpar på slutet. Riktigt tungt att försöka lyfta dem på slutet. Inte blev det bättre av att jag hade tömt mitt förråd av kolhydrater också. En riktigt riktigt stor hunger slog till när det var ungefär fem kilometer kvar. Svårt att fokusera på annat än mat just då. Men fasen, i mål kom jag ju!
Däremot var mitt kära knä inte riktigt med i matchen verkar det som. Det gick visserligen fint medan jag sprang. Men det kändes lite ansträngt när jag satte mig och vilade. Idag…. idag var det helt OK när jag vaknade. Nu…. Vi kan väl säga att det stramar lite…. Bara hoppas att det är ansträngt och inte trasigt.
På tal om det, vi (vilket är brollan och jag) ligger i startgroparna för en ny blogg. Den kommer behandla vår resa mot att springa sträckan Stockholm – Göteborg nästa sommar. Ta upp hur träningen går, eventuella tävlingar osv. Har varken namn eller adress på den än så länge, men det kommer.
Mer om våra tankar om Stockholm-Göteborg hittar du här och här.
Läs även andra bloggares åsikter om vit vecka, dricka, alkohol, festa, springa, träna, blogga
Gjorde slag i saken och besökte en läkare igår. Hade ju hoppats på att få bekräftat att det ”bara” var ett löparknä som gjort sig påminnt. Typiskt min jävla tur så nämnar han inte ordet löparknä, utan säger bara ”hmmmm, kan inte utesluta en trasig menisk”.
Så nu får man gå och känna sig orolig över det i en vecka. Skulle det vara menisken så är ju Vasaloppet kört (eller snarare jävligt o-kört, det blir ju inga 9 mil då inte).
Nåja, man vår väl ta en dag i taget och hoppas på det bästa. Jag fick i alla fall se en kändis! Kjerstin Dellert satt i väntrummet på Sophiahemmet när jag gick in till doktorn. Man får vara glad för det lilla… 
Ingen som vill ha mitt startnummer?
Läs även andra bloggares åsikter om Vasaloppet, träning, löparknä, menisk, meniskskada, Kjerstin Dellert
Idag tänkte jag att det var länge sedan jag skrev om ”mitt nya liv”. Skulle kunna ha berättat att framför allt nu i januari så har jag verkligen kommit igång med träningen. Fem dagar i veckan! Distanslöpning, intervaller, back-träning, långpass. Hur jag förra helgen var i Harsa på träningsläger inför Vasaloppet. Och hur bra det gick där. Jag var (med tanke på utrustning och sånt) i alla fall nöjd. 5,5 mil på skidor.
Jag hade tänkt att jag skulle berätta om hur alkoholkonsumtionen automatiskt går ner när man börjar träna ordentligt. Och att jag tänkt mig att inte ta en droppe förrän efter Vasaloppet.
I stället får jag berätta att jag var ute och tränade igår (långa intervaller) och åkte på vad jag förmodar är ett löparknä. Det var på vägen hem från intervallerna. Skulle bara jogga ner lite när det började smärta som f-n i höger knä. Kunde knappt ta mig hem! Väl hemma inser jag att jag knappt kan gå ens! För att inte tala om hur det känns när jag ska ta mig ner för en trappa!
Det känns för jävligt, knappt fem veckor kvar till Vasaloppet. Mitt allra första Vasalopp dessutom. Har jag nu riktig osis måste jag ta av mina surt sparade pengar, som jag hade tänkt att köpa skidutrustning för, och köpa nya löparskor (ifall det är de som krånglar). Och bara hoppas på att det läker innan loppet.
Tungt nu!
Läs även andra bloggares åsikter om träning, löparknä, intervall, idrottsskador, knän
Söndag var en bra dag! Jag sprang Sundbybergs-terrängen. Ett terränglopp på 10 km. En sån där perfekt höstdag, strålande sol, knappt någon vind och ca 15 grader varmt. Det var ganska perfekta väderförhållanden kan man säga.
Det märktes! Slog mitt gamla pers på milen med 7 (!) minuter. Jävlar i min låda vad det kändes fint. 50 minuter och 30 sekunder lyder det nya på. Det finns ju en hel del kvar att putsa på. Ska åtminstone ner till 45 minuter, och det gärna i år.
Just ja, jag vann ju t.om. ett pris!! Det har jag heller aldrig gjort förrut. En bra dag så att säga.
Däremot tänker jag inte blogga om den mystiske artisten. Fult sätt att leta träffar på sin sida tycker jag.
Läs även andra bloggares åsikter om träning, personligt rekord, milen, springa, artisten, väder
Kom fram till ett stort beslut i helgen. Det var inte så svårt egentligen.
Vi ska bli vegetarianer! Alltså, vi = min sambo och jag. Eller vego och vego, men i alla fall dra ner på kött/fisk/fågel – ätandet. Grejen är att jag blir mer och mer blödig för varje år som går. Och jag är dessutom stor djurvän. Jag har sista tiden insett att många av våra stora djur som vi så gärna mumsar på, faktiskt har ett ganska stort medvetande. Det gäller väl kanske inte typ fiskar och kräfter, men i de fallen räcker det egentligen med att tänka på hur vi behandlar djuren. Och det kan jag inte stå för längre.
Jag menar ju inte att vi kommer bli militanta på något sätt, och inte heller rabiata. Dels har vi fortfarande en massa fryst kött hemma, dels kan vi inte bara bryta tvärt. Och blir vi bortbjudna på middag, så inte kommer jag säga nej till oxfile. Men vi ska tänka på vad vi äter i fortsättningen. Minimera intaget av dödliga. Typ.
Spännande tycker jag. Samvetet håller med.
Ska även ta tag i feströkandet. Nu jäklar måste det bli ordning på torpet. Ska springa Sundbybergsterängen om två veckar. Förvisso bara en mil, men jag vill gärna hamna på ca 50 minuter. Det skulle vara stort för min del.
Läs även andra bloggares åsikter om kött, vegitarianer, vegitarisk, fisk, fågel, träning, löpning, cigaretter
Ute och sprang igen! Äntligen börjar det bli lite ordning och reda! Falla in i rutiner igen liksom.
Testade nya skor. Kändes väldigt bra.
Knät kroknade efter 5 km dock. Orkade inte fullfölja hela slingan, men jag sprang nog en fem km i alla fall. Några steg i rätt riktning!
Ikväll blir det vila och Sverige – Grekland! HEJA SVERIGE!
Läs även andra bloggares åsikter om EM, träning, löpning, fotboll
Hade ett samtal med C. igår. Vi pratade om ålder och att det är konstigt. Som att jag är 37 år nu, men mentalt känner jag ingen skillnad mot att jag var 25.
En insikt slog mig då. Kanske låter jag jobb och ansvar väga lite för lätt? Det har strulat lite på jobbet på sista tiden. Vi ska ha ett möte på fredag där vi måste gå igenom en massa saker, som hur vi ska jobba iframtiden etc. Oundvikligen kommer vi också diskutera hur saker och ting har fungerat tidigare. Och då känner jag en viss oro inför mötet. Kanske har jag inte inte varit tillräckligt seriös och uppstrukturerad. Kanske hade jag kunna gjort saker lite mera proffsigt?
Så nu är det dags för en period av skärpning! Act my own age så att säga. Jag är 37 och måste ta ansvar för mina handligar. Det funkar inte alltid att vara 24 år och nyanställd på jobbet!!
Så for det bli! Nya tag nu! Leka får jag göra hemma!
Läs även andra bloggares åsikter om ansvar, seriös, ålder, livet, arbete, leka
Hur lägger man om sitt liv? Nu sitter jag här… halft onykter. Igen. Och jag känner att jag måste göra något.
Nu är hela maj uppbokad. Det kommer bli sprit varje helg, och även på vardagarna. Borde inte vara ngt problem egentligen, men så är det ju så att jag tycker om att ta en bärs. Och har jag väl tagit en så står det gärna fem till på tur….
Och sen kommer semestern……
Jag känner redan nu att jag kommer att dricka för mycket i sommar. Hur gör jag för att tacka nej??
Förslag mottages tacksamt!! Jag vill gärna säga ”hjälp”.
Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, missbruk, semester, hjälp, packad
