Jag är lite pissed-off idag. Blev det igår när jag fick höra hemifrån att jag tydligen inte gör tillräckligt mycket hemma.
Det kom från ingenstans. Vi hade varit och på öppet hus, kommit hem, jag fixade med akvariet och lite annat. Så skulle vi bara göra oss iordning för natten och sambon berättade att hon skulle städa idag, varpå jag råkade replikera: ”Men det är då värst vad du städar”. Inte elakt eller så, utan mera deltagande (trodde jag i alla fall). Och då får jag höra, ”…ja, jag måste ju, du gör det ju aldrig”.
Jag försöker visst hjälpa till under framför allt helgerna, men är det så konstigt om jag känner att jag ibland vill ta det lite lugnt? Jag menar, jag går upp fem varje morgon, åker 12 mil till Stockholm för att jobba mellan åtta och tio timmar varje dag innan jag åker hem igen. Och när jag blir trött under dagen kan jag inte som hon gå och lägga mig och vila en stund, nä jag får parkera bilen och gå ut och gå runt bilen flera varv så jag får upp ögonlocken igen.
Jag sliter arslet av mig så hon kan vara hemma och vara sjukpensionär…
Gnälligt jag vet. Bitter? Kanske. Men jag tycker faktiskt att jag försöker dra mitt strå till stacken.
Det gjorde lite ont. Jag blev (är) lite irriterad.