Borta!

All must gick ur mig idag. I stället rann en stor spann håglöshet över mig! Får inget gjort på jobbet, vill bara åka hem!

Tjejens absolut bästa kompis och vikarieande syster dog i går kväll. Vi visste ju att det var på gång, det var en väldigt långt framskriden cancer. Men ändå. Det tär hårt på en. Hon var en väldigt bra vän till mig med. Hennes son har t.o.m. adopterat mig som gudfar. Så det känns.

Vi har faktiskt sedan tidigare en stuga bokad ute på Orust för just den här helgen. Det kan ju vara så att det är en bra idé att åka dit. Ta med sig lite stearinljus, ett par filtar och några flaskor vin…

Om inte familjen behöver oss förstås.

Läs även andra bloggares åsikter om cancer, döden, trött, familj

När tiden tar slut

Hur en människa kan stå ut, det är för mig oförklarligt! Sambons allra bästa vän ligger för döden. Hon är 50 år. Drabbades av bröstcancer för några år sedan. Hon genomgick behandling och blev frisk. Eller, så trodde vi i alla fall. För kanske ett och ett halvt, eller kanske två år sedan kom det tillbaka. Cancern hade satt sig i lymfkörtlarna.

Hon har kämpat så tappert. I två år. Kanske på grund av att hon skulle bli farmor. Kanske för allt hon inte har hunnit se ännu. Och framför allt för att hon inte vill dö. Naturligtvis. Hon hade ju inte fyllt 50 ännu.

50. Det är ju ingen ålder idag. Folk lever ju vanligtvis mellan 25 och 50 år till.

Nu ligger hon i sin säng och orkar inte längre någonting. En tanke var att sambon skulle åka iväg dit i morgon för att säga farväl, men det skulle bli alldeles för känslosamt för vår kompis. Hon orkar inte ligga i sin säng och säga ”Hej då”.

Hur orkar man ligga i sin säng, och veta att man kommer att dö inom, förmodligen någon vecka? Hur orkar man ligga i sin säng, och veta att man kommer dö, när man inte vill!?

Det är så jävla hemskt alltihop!

Ibland önskar jag att jag kunde tro på en gud, tro på återfödelse.

Men det gör jag inte…..

Det var då en j**la start på helgen

Linuz - uppväckarkatten

Tror du inte på fan att kattrackar’n väckte mig imorse igen. Innan väckarklockan IGEN! Ändå hade jag stängt in katterna så de inte kund komma längre än till köket igår kväll. Men jag hade ju missat att stänga till i källaren, vilket naturligtvis gjorde att de smet ut genom kattluckan där. 04:30. Igen.

Känner mig ju inte piggare efter att ha manglats i två timmar igår på anställningsintervjun. Först HR-chefen och IT-chefen. En timme  med MYCKET djupgående frågor. Sedan en timme med IT-folket. Det var väldigt väldigt länge sedan jag pratade så mycket som jag gjorde då. Ta mig tusan om jag inte var hes när jag gick därifrån.

Hur det gick? Vete tusan faktiskt. Kunde ha gått bättre tror jag. Men samtidigt kunde det ha gått lite sämre. Men en sak är säker. Det är inte fel att försöka lära upp sig själv i den ädla konsten att sälja sig själv. Kunna berätta om sig själv. På samma sätt som man tränar på att skriva sitt CV borde man faktiskt träna på att beskriva vem man är, vad man är duktig på, vad man borde förbättra.

Nu är det dags att ta tag i dagen. Ska ju naturligtvis jobba lite också. Sen ska jag ringa rörmokaren. Och efter det måste jag ringa det där jävla Tele2. Fortfarande inget svar. Nu är jag ännu gladare att alla mina abonnemang ligger hos andra operatörer än Tele2.

Men det blir senare. Just nu går mina tankar till Fredrik på jobbet som förlorade sin pappa i  natt. Att förlora någon så nära är aldrig lätt.

Läs mer om mina trassel med Tele2 här och här och här

Läs även andra bloggares åsikter om för tidigt, morgontrött, Tele2, anställningsintervju, sorg, sälja, skriva CV

Så ska det låta

Har precis avslutat en blandad CD åt Simons minsta…. en liten CD med favvo döds/black hjältar. Vad sägs om den här blandningen:

• Bolt Thrower
• Naglfar
• Amon Amarth
• Chimaira
• Bloodbath
• Meshuggah
• Cavalera Conspiracy
• Kataklysm
• Dark Tranquillity
• Arch Enemy
• Testament
• Legion of the Damned
• Children of Bodom
• Entombed
• Opeth
• Hypocrisy

By far den hårdaste Peps Rock EVER!

Det tog ca fyra timmar att få till den optimala blandningen, men jag tror inte att Love kommer att bli besviken. Hans pappa däremot….

Snacka om fildelning!!

Läs även andra bloggares åsikter om metal, dödsmetal, black metal, cd, fildelning, hårdrock

Inte för att jag vill vara morbid….

…men man vet att det kommer vara stört omöjligt att läsa/titta på nyheterna idag. Det lär vara översållat med Michael Jacksons död hela dagen.

Tragiskt? Ja visst! Men inte riktigt min tekpp om man säger så. Och visst har han gjort ett par riktigt schyssta hits, men let’s face it, det var inte förra året. Fast det är ju klart, det hade ju varit kul som fan att få se honom live en gång. Så pass stor var  han ju.

Nåja, kanske har han fått frid nu.

Läs även andra bloggares åsikter om Michael Jackson

Everywhere I go, Death is all around me

Jag är omringad av död. Vart jag än vänder mig just nu finns bara död.

Det har varit en tung vecka kan jag säga. För en vecka sedan dog vår undulat. Veckan som gått har jag varit hundvakt åt en vän till familjen. Denna vän kämpar och kämpar mot sin prostatacancer. Det går så där.

I söndags var tjejens bästa vän på besök. Vi gav dem (hon och hennes man) lite försenade presenter. De firade 100 år (alltså 50 + 50) i år. Men det var förmodligen sista födelsedagen vi kunde fira för hennes del. Hon fick, för en massa år sedan bröstcancer, som nu har spridit sig till lever, njurar, lymfan m.m. Det handlar förmodligen om månader nu bara.

Flisan

Vår kära Flisan dog idag. Jag körde henne till veterinären i fredags eftersom vi upptäckte att magen petade ut på ett onormalt sätt. Det visade sig vara vätska i buken, men vad det berodde på kunde man inte se annat med att man öppnade upp henne och tittade.

09:40 idag ringde kirurgen och berättade att man hade hittat en elakartardad tumör i bukspottskörteln, och att det inte fanns något att göra. Hon har förmodligen haft väldigt ont av detta, och att väcka upp henne skulle bara förlänga pinan och smärtan för henne. Så man väckte aldrig upp henne från narkosen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska klara av att jobba fokuserat och ordentligt idag! Det är en riktigt tung tung dag.

Vila i frid lilla Flisan. Du kommer alltid vara saknad!

Lotus

Nu var lilla Flisan 12½ år och då får man ju nästan räkna med att saker som detta kan hända. Men som jag beskrev ovan var ju detta kulmen av en tung vecka. Det kanske hade kunnat gå lättare om vi inte under senaste halvåret behövt ta bort kaninen Buffy och vår kära lilla kisse Lotus. Där vet vi inte vad som hände, men förmodligen var det också cancer, hon fick också vätska i kroppen. Men hon blev bara elva år.

Läs även andra bloggares åsikter om död, husdjur, katt, cancer

Ner på jorden igen!

Här har man gått omkring och tyckt att “jaja, man är lite tröttare på fredagarna än när man var tjugo, annars är det ju ingen skillnad!”

Men ibland blir man snabbt nedtagen på jordskorpan igen. Brutalt också! Jag var, av olika anledningar på Coop Forum hemma i E-tuna och tänkte fråga om de hade något extra helgjobb över:

Jag: – Jo, jag tänkte höra om det finns någon personalansvarig här…
Tjej: – Hmmm, ja det borde ju vara Stefan då. Vad gäller det?
Jag: – Jag tänkte höra lite om jobb och så…
Tjej: – Jaha… ja du vet, vi har ju inte så mycket och i stort sett alla extra jobb och vikariat ger vi ju egentligen bara ut till unga människor!!

Men tack för den! Jag visste att jag inte tillhör ungdom längre, det märks ju när man ska köpa biljett på SJ t.ex., men inte fan visste jag att jag var GAMMAL!

Läs även andra bloggares åsikter om gammal, ung, bli gammal, COOP, ner på jorden

Skumt väder och sorglig vecka

Skumt väder idag. I morse när jag åkte till jobbet, var det ju hur fint som helst. Inte ett moln på himmeln, en plusgrad. Nu är det värsta höstvädret, grått och med regn. Man riktigt känner hur man bara vill kura ihop sig i soffan hemma och ta det lite lugnt, kanske med en kopp te.

Tjejen har fick en chock igår. Hennes pappa har dött. De har inte haft någon kontakt egentligen, och inte pratats vid på minst femton år. Men i alla fall. Nu är hon föräldralös. Och sånt känns ju. Dessutom har hennes far haft två döttrar till, som inte har vetat om den tredje systern. Den ena av dessa två lever, och fick just nu reda på att hon har en syster hon inte vetat om. Det fick hon reda på av begravningsentreprenören! Snacka om chock! Idag ska de två systrarna prata med varandra för första gången någonsin. Jäklar vad jag skulle vilja vara hemma och höra då.

Är inne i en ganska trist och tjurig period just nu. Min jäkla förkylning vill inte släppa taget! Nu är jag inne på 2½ vecka. Det känns som att det är lite mycket. Näsan rinner och jag hostar som få. Vad som gör det ännu mera jobbigt är ju att träningen blir lidande. Och när den blir lidande blir jag tjurig och deprimerad. Jag är nog inte alldeles lätt att leva med just nu.

Läs även andra bloggares åsikter om död, syskon, okända syskon, väder, träning, förkylning