Den har kommit!
The master of kaffebryggare!
Eller, so they say i alla fall.
Från klockan 17:00 får jag hämta ut den. Blir alldeles lagom tills dess att jag kommer hem!
Mumms!
Läs även andra bloggares åsikter om Moccamaster, kaffe, fika
Kategorier
Månatliga arkiv: juli 2009
Hur vet man om Posten har fuckat upp leveransen av brev hem till en? Inte för att man är en så pass viktig person att man får säckvis med post varje dag, men det brukar ju i alla fall
finnas nån jäkla adresserad reklam varje vecka.
Vi har faktiskt haft en helt tom brevlåda varje dag den här veckan. Och jag borde faktiskt ha fått en tidning, typ i tisdags.
Men som sagt, det är ju inte helt lätt att hålla koll på om det är rätt eller inte.
Det är väl nån jäkla sné-seglare till sommarjobbare som har gått vilse. Måste ringa och skrika lite på dom i posthuset!
11 kilometer! Ikväll! För fösta gången sedan januari då knät pajade!
Det känns faktiskt fantastiskt skönt och kul. Nu håller jag bara tummarna för att det har gått bra med knät. Det ömmar lite, men det har det ju gjort ända sedan jag började springa igen. Så kanske, kanske.
Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träna, meniskskada, menisk
The fu**ing H.E.A.T. får följa med de stora grabbarna (Judas Priest) och turnera i Japan. Och tror att de ska bli det största rockbandet i världen……
Tillåt mig småle! OK, ska jag vara snäll, och då menar jag riktigt snäll, så kan vi kalla deras musik för rock. Men det är ju knappt. Det är ju t.o.m. så att deras förebilder, det tidiga Europe, var mera rock. För det andra, man kan inte bara spela och tro att man blir störst, man måste ju ha något att komma med också. Det är ju sketa-dålig "musik" de spelar!
Men man kan ju inte klaga på självförtroendet i alla fall… 
Läs även andra bloggares åsikter om H.E.A.T., Allsång på Skansen, Judas Priest, hårdrock
Lever den upp till bevis? Moccamaster:n alltså. Vet inte ännu, men det ska bli väldigt spännande att se. Många har påtalat hur bra kaffet ska bli i denna maskin, att den har så bra temperatur på vattnet och hej och hå!
Leveranstid 2-7 dagar, så tidigast imorgon kan jag komma med svaret. Men det kan ju knappast vara sämre än att försöka göra kaffe i en perkulator köpt på Rusta. “Rusta, det är bra det…” Har ni inte hört den jingeln i radion? Jävla b-grejer! Sämre än Clas Olsson. Klart som fan det är billigt.
Anywho, ikväll ska jag ut och löpträna igen! Skoj skoj skoj. Hade egentligen velat ut igår, men när jag sprungit två gånger på en vecka så tar det runt tre dagar innan det sabla knät har återhämtat sig.
Men med små myrsteg så jobbar vi oss fram!
Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, Moccamaster, löpning, träna
Som jag nämde i mitt första inlägg efter
semestern (här) så har en plan börjat komma fram. Om allt går som det ska, jag får vara hel under året och knäna inte pajar ur igen, så ska jag försöka springa sträckan Stockholm – Göteborg nästa sommar.
Inte hela sträckan på en gång så klart, men kanske på sju till åtta dagar eller nåt sånt.
Bakgrunden är enkel. Jag såg på TV förra söndagen. Förvisso, eftersom det ändå var sista dagen på semestern så var man ju tvungen att ta sig en grogg, eller kanske t.o.m. tre! Men, men, jag var INTE packad, och beslutet togs faktiskt dagen efter. Anyway, så såg jag en dokumentär om tre tokskallar som sprang genom Saharaöknen på 111 dagar. Typ 750 mil.
Så jag bestämde mig för att försöka i alla fall. Har fått med mig yngsta brorsan på den iden också. Men när jag nämde den för min kära sambo, såg hon mer än lovligt skeptiskt ut… Farsan sa: “Omöjligt! Det kan ni aldrig klara!”
Vad ska man ta sig till med sånt? Inse att de har rätt? Att det är lika bra att ge upp? Eller ska man allt visa dom?
Mitt val är enkelt! Vi ses på Avenyn och drar en “Välkommen fram, pilsner” nästa sommar!!!
Läs även andra bloggares åsikter om löpning, träning, Göteborg, Stockholm, springa
Käre bror skriver i en kommentar (här) till det här inlägget att han kikat på Tjurrusets hemsida. Där har han hittat mitt namn från den gången jag sprang.
Ett riktigt roligt lopp att springa. Väldigt annorlunda. Vet inte om jag ska försöka springa det i år dock. Det är ju ganska nära inpå Lidingöloppet, och med mitt sargade knä så borde man kanske ta det lite lugnt. Det frestar på lite att springa ruset. Men kanske om lillebror tänker försöka springa loppet i år… Vem vet?
Samtidigt lite kritik. Och det här är INTE något försök till att vara en mansgris bara så ni vet! Men jag tycker att det är lite synd att det inte längre är ett “regelrätt” tjurrus, nu när tjejer också får vara med (springer de i Ko-ruset då?). Missförstå mig rätt, men är det inte så att det redan finns tillräckligt med mixade lopp? Dessutom, tjejerna har ju redan sina lopp, vilka är ganska många, då vi pojkar inte får vara med.
Ibland behöver man ju inte vara helt PK. Eller har jag helt fel?
Läs även andra bloggares åsikter om Tjurruset, löpning, knäskada, Lidingöloppet
Brorsan ska iväg på Way out west senare i augusti och passade på att nämna för undertecknad att ett av banden han faktiskt kände igen lite var “Band of Horses”.
Sagt och gjort, slog upp dessa på Spotify, och jag känner mig helt betagen! Gillade detta skarpt som tusan. För att citera Ginza (och jag vet att det är reklam som de gör för produkten, de säljer ju bara “bra” skivor…), tyckte att detta stämde väldigt bra:
“Kanske är detta 2007 års mest efterlängtade uppföljare till ett debutalbum. Band of Horses släppte sitt debutalbum för Sub pop våren 2006 och fick genomgående hyllningar överallt – fan-skaran bara växte och växte för varje vecka som gick. "Cease to begin" innebär ännu mera underbar episk melodisk pop i Flaming Lips/Midlakes-anda som på förgångaren, dock med ett stundtals hårdare indie-sound som i fantastiska singeln "Is there a ghost".”
Så, har ni inte Spotify, ut och köp! Eller åk hem och ladda ned! Klart värt att chansa lite med IPRED! 
Läs även andra bloggares åsikter om Band of horses, musik, Way out west, Ginza
Tre veckors semester går ganska snabbt märkte jag! Så det blev ju lite sådär med bloggandet då. Det är ju mycket annat som ska hinnas med under dessa tre veckor, 
och något måste man ju prioritera. Första veckan måste man ju naturligtvis vara med tjejen. Vecka två kunde man faktiskt softa ner lite mera. Simon och jag drog ju på vår skärgårdsluff. Fem dagar, fyra nätter i tält runt om i Stockholms skärgård. Turen gick: Svartlöga, Vaxholm, Grinda, Nåttarö, Ålö, Utö. En himla massa båttid blev det ju naturligtvis. Att bränna iväg ända till Svartlöga vilket tog fyra timmar var ju lite drygt, och att vakna mitt i natten på Utö när det blåser 26 sekundmeter rakt in mot tältet som naturligtvis började läcka och var på väg att slå ihop, tjaa, det var ju ganska spännande i alla fall…
Faktiskt, så var det kul, och jag kom hem med två fästingbett. Hatar visserligen dessa djur fortfarande, men är inte längre paniskt rädd för dom i alla fall. Kanske berodde det på att jag faktiskt var smart och vaccinerade mig.
Tredje och sista veckan stundade ett par nätter i metropolen Gävle faktiskt. Vete tusan hur vi fick för oss att dra till Gävle av alla ställen, men det var faktiskt inte så illa! Först och främst, det är ju kanske inte Sveriges största turiststad, vilket gör att priserna är rätt humana. Vi bodde på ett fyr-stjärningt Clarion för 850 kr per natt, och maten på samma hotell var också billig.
Och det fanns ju saker att göra också. Vi slog ihjäl några timmar på Furuviks djurpark. Som bland annat hade ett orangutangpar och chimpanser. Och dessutom ett gammalt kustartillerifort. Ungefär så som Femöre och Siarö har. Efter det en tur till järnvägsmuseet. Mycket trevligt. Carina var ju helt eld och lågor. Hon älskar ju tåg! Jag var ganska glad också.
Ska inte heller glömma älgsafari:n på vägen hem.
Så, kort och gott, har haft en bra semester, något kort, men bra. Träningen har väl inte gått så bra, men nu är jag på G igen. Märker att jag måste ta det väldigt lugnt med knät dock. Sprang 9 km i torsdags och lördags förra veckan, och det verkar som att det var på gränsen. Så jag får vänta till nån dag till innan jag drar iväg igen. Men iväg måste jag! har satt upp ett nytt mål… nästa sommar, om jag får vara hel och frisk, ska jag försöka springa sträckan Stockholm – Göteborg på en vecka (ungefär). Det blir lite att bita i!!
Läs även andra bloggares åsikter om semester, fästingar, skärgården, Gävle, Furuvik, museum, älgar, träning, löpning
