Sitter på Arlanda just nu och väntar. Väntar på släktingar som skulle ha kommit igår, OM det inte hade varit för gamla pålitliga Sterling just hade gått i konkurs. Nu fick de ta en resa som kostar 3700 per styck, och få flyga Alicante-Barcelona-Oslo-Arlanda. Jag är ju inte så himla avis på den resan kan jag säga.
I vanliga fall gillar jag faktiskt att sitta på Arlanda. Det är väl lite roligare kanske att vara i avgångshallen eller typ Sky City än här i ankomsthallen, men det funkar. Jag gillar den här stämningen som ges av förväntansfulla människor. Människor som är på väg. Eller som nu, människor som ivrigt väntar på nära och kära. Och uttrycken i ansiktet när rätt person ÄNTLIGEN kommer igenom dörrarna. Det är riktigt härligt.
Men idag är jag lite nervös. De skulle ha landat för en timme sedan. Eller egentligen, redan igår! I och med att jag visste att de skulle komma igår, eller så sent som klockan 18 idag, så var det ju inga problem. Jag kunde glad i hågen boka biljetterna till nya Bond filmen. Och nu sitter man här… Det är säkert en 45 minuter kvar innan vi kan sätta oss i bilen och bege oss hemåt. Sen ska det käkas och allt. Vete tusan om vi kommer hinna till 00:07 inatt.
Men jag sätter mig och fortsätter titta på folk, det lugnar ner en.
Önska mig lycka till!
Läs även andra bloggares åsikter om Sterling, Arlanda, Quantum of Solace, flyga, konkurs, förväntan
