17
Jan
08

Jävla mediacirkus!

Tjaa, inte fasen vet jag. Däremot är jag beredd att hålla med Robert och t.om. Runar. Allting är lite märkligt. Vad jag däremot VET är att jag skulle aldrig, aldrig lita på den där skenheliga och självgoda kossan Carola!!! Om hon nu var så upprörd, varför sa hon eller gjorde hon inget?

Nä, allting verkar nästan vara regisserat, lite lagom mycket så alla kan få lite massmedial uppmärksamhet, liksom “vi blir i alla fall ihågkomna“. Trams!

Fast å tredje pilsnern… vad är det jag håller på med nu då i så fall…??

Andra bloggar om: , , , , , ,


11 Svar till “Jävla mediacirkus!”


  1. januari 17, 2008 kl 10:42 f m

    GooodDag,

    Det ligger måhända inte så lite i det här som sägs i inlägget, faktiskt… Dock – allmänt sett så finns det ju en kollektiv intellektuell “snedtändning” på vad sex, sju, åtta, nio osv egentligen är till för, faktiskt…

    Ett exempel på denna uråldriga intellektual-ISM = Autism – som är saxat på länken http://www.oeisspeis.com/hurmanbedrarenvarld.pdf på bloggen http://tantrikblog.wordpress.com/2008/01/07/nakna-kroppar-ar-inte-farliga/#comment-24

    ”Avsnitt 7 – HUR KOMMER DET SIG ATT VI I VÄST VET BÄST ?
    Hjärnforskaren James Prescott skriver om kristendomen och andra monoteistiska religioner: Vi måste också klargöra de teologiska/religiösa system som gör kroppslig njutning till en fiende – dömandes det som syndfullt och omoraliskt – och som likställer smärta, lidande och försakelse med att vara moraliskt dygdig. Dessa moraliska värderingssystem går tvärt emot miljontals år evolutionär biologi (smärta/obehag = undvikande och njutning = attraktion) – och har jämställt det feminina med synd, vansinne och omoral.

    Dessa moraliska/religiösa värden har vänt sinnet [= hjärnDatorRäkneMaskinerna = wåra intellekt - Josefs anm] emot kroppen, man emot kvinna, föräldrar emot barn och barn emot föräldrar. Vår sexualmoral, som vi utgår ifrån ger oss rätten att ignorera andras ”felaktiga” känslor och syn på sex, har helt sina rötter i dessa artstridiga religioner ! Men det började faktiskt i antikens Grekland.” – slut citat.

    Måhända åt hållet tänkvärt i sammanhanget – vad vet jag.

    Ha det… :-) /vännen Josef

  2. 2 pepstraktelser
    januari 17, 2008 kl 10:49 f m

    Uj, mycket på en gång där! Ska läsa sen återkommer jag! :)

  3. 3 Pelle
    januari 17, 2008 kl 11:08 f m

    Jag vet inte om Tito Beltran är skyldig eller ej han kan ha gjort det eller inte men..
    Oavsett om Tito skulle frias helt i rätten eller ej så kvarstår hans namn och ansikte för alltid förknippat med en våldtäktsman. Det kan inte motiveras med att det fanns en hotbild mot samhället som krävde att man publicerade hans identitet.
    Antar att tidningarna nu håller tummarna för att han fälls för om han frias lär skadestånd krävas från tidningarna som publicerat namn och ansikte innan dom fallit i målet. “Innocent until proven guilty”

  4. 4 pepstraktelser
    januari 17, 2008 kl 11:11 f m

    Pelle: jag kan inte annat än att hålla med. Måste säga att jag egentligen håller lite på SVD som kategoriskt vägrar att publicera namn och bild på “artisten”.

  5. 5 Mia
    januari 17, 2008 kl 8:30 e m

    Jag vet inte hur det är i detta fall, men i den skenheliga kossans försvar kan jag säga att det är förbannat svårt att göra något när offret själv inte vågar göra något. Vissa offer får sån panik över tex skammen att de kan hota med saker bara för att man INTE ska göra något. Vissa behöver tid på sig för att klara av att anmäla.

    Det är samma sak men tjejkompisar som blivit utsatta för övergrepp eller blir slagna av sina killar.

  6. 6 pepstraktelser
    januari 17, 2008 kl 8:40 e m

    Mia: Tjaa, i och för sig. Jag hoppas du har rätt. På sätt och vis. Men samtidigt, ibland kanske man ska försöka “veta bättre” än någon som befinner sig i chock, och ta saken i egna händer? Och då menar jag inte sambön… ;-) utan kanske försöka göra en anmälan ändå?

    Fast vad vet jag? Jag har tack och lov aldrig råkat ut för något liknande, känner ingen som råkat ut för något liknande heller.

  7. 7 Mia
    januari 18, 2008 kl 12:03 f m

    Peps – Det går tyvärr inte att göra en anmälan om inte offret är med på det när det handlar om en vuxen människa.

    Om jag försöker göra en anmälan och offret i fråga säger ”nä inget har hänt” för att hon är i chocktillstånd eller inte klarar av att gå igenom rättsprocessen och det inte finns klara fysiska bevis (typ brutna ben och blåklockor) så läggs det snabbt ned ändå.

    Du känner nog visst kvinnor som blivit våldtagna, det kan jag nästan garantera. Men de kvinnorna berättar praktiskt taget aldrig för män i sin närhet vad som hänt dem, så vi tjejer brukar vara de enda som vet. Om du frågar runt lite så kommer du höra att nästan ingen man i din närhet känner någon kvinna som blivit utsatt, men kvinnorna känner flera.

    Och SÅ många gör aldrig någonsin en anmälan.

    Av de tjejer jag känner och har känt som blivit utsatta för övergrepp har ingen anmält, av olika anledningar. Skam, skuld, rädsla för hämnd eller rädsla för att behöva berätta. Och det inkluderar bla två gruppvåldtäkter och en kompis som blev utsatt när hon var bara 11 år gammal.

    Kolla BRÅs siffror och kolla på teorierna om mörkertalet (som garanterat är enormt). Alla de kvinnorna försvinner inte ut i tomma intet. Och även generationerna bakåt, många har gamla mormödrar och farmödrar som blivit våldtagna som de inte har någon aning om.

    Du känner någon, jag lovar. Men du vet det inte.

  8. 8 pepstraktelser
    januari 18, 2008 kl 7:23 f m

    Hmmm blir kanske så att man springer med skygglappar ibland. Eller så vill man inte tro att det är på det sättet som du beskriver.

    Däremot kan jag ju förstå att man inte anmäler för att man inte vill framstå som kvinnor brukar framstå i rätten. Men man (jag) undrar om det inte skulle kunna vara så att det blir lättare att gå vidare om det går att få den jäveln fälld, och dessutom, på sätt få en gnutta hämnd?

  9. 9 Mia
    januari 18, 2008 kl 3:59 e m

    Peps- Jo säkert är det lättare att gå vidare då. Jag läste någonstans att tjejer som slåss och försöker försvara sig har lättare att gå vidare än de som paralyserats av skräck också.

    Man skyller väl så mycket på sig själv. Det gör man ofta när man är tjej.

    Men det är väl oddsen också. Som jag kluttade in där under andra inläggt så leder bara en försvinnande liten del anmälningar till fällande dom. Och de flesta tjejer vet det. Att då gå igenom helvetet att anmäla, sitta i rättsalen och sen kanske vara livrädd för männens hämnd gör nog att det blir oerhört svårt.

    Men man hoppas ju att det ska vända, på nåt vis. Nån gång.

  10. 10 pepstraktelser
    januari 19, 2008 kl 9:46 f m

    Nån gång…


Skriv ett svar