Jag var nyss inne på Ugglas blogg. Läste lite kommentarer angående hans nya platta som släpps nu. Det har ju varit lite blandad kritik kan man ju säga, ganska hyfsad i SVD och DN. Sämre i Expressen och Aftonbladet (1:a i båda).
Det kan man tycka vad man vill om. Vad jag fann lite roande var det faktum att folk fortfarande har den inställningen att om recec… rese… kritikern ger en skiva eller en film betyget 5 av 5, ja då jävlar i min låda, då vet man att det är ren skit! Och vice versa naturligtvis.
Jag vet inte jag… det var ett synsätt jag hade fram till jag var ca 20. Vilket jag tror är ganska vanligt. Sedan förändrades det där. Man läser en viss kritiker som man inser brukar tycka likadant som en själv, och så börjar man ju faktiskt lyssna/ta till sig. Plus det faktum att man lär sig, och man förändras och man inser att man kan inte pizza varje dag, eller att varje gång man ska se en film så kommer det att vara Die hard.
Vet inte vad det beror på att så många har det synsättet. Är det vår socialdemokratiska uppfostran som gör att vi plockar ner alla som försöker visa sig lite på styva linan, eller har en vikande uppfattning?
Eller är det bara ren jävla slöhet, vi orkar inte bry oss, vi har kvar vår uppfattning sedan gymnasiet för vi inte orkar ta till oss en ny?
För övrigt har jag inte hört plattan ännu, så jag vet inte vem som har rätt.
Andra bloggar om: Magnus Uggla, recensioner, kritik